Underskottskultur
Om det är något jag funderat mycket på under senare tid så är det företagskulturer. Jag tror att företagskulturer främst beror på ledares möjlighet att skapa goda relationer inom företaget. När ett område, vilket som helst, går dåligt får dess ledare bekänna färg.
Om ledaren skall kunna ändra den dåliga trenden måste hon/han odla en kultur inom området som gör att en förändring blir möjlig. Detta kräver stora mått av gott ledarskap.
Ledare nr 1 skapar en kultur där “underskottet” blir en anledning att jobba hårdare och samtidigt värna om varandra i den kommande processen. Ledare nr 2 skapar en kultur där människorna inom området ökar effektiviteten genom att öka konkurrensen, anställda emellan. Detta resulterar i att de anställda blir oroliga, över sin plats och sin framtid. Ledaren skapar så en schism inom området och de personliga kontakterna blir allt sämre på sikt. Denna kultur skapar en känsla av hopplöshet och risken finns att gruppen ger upp.
Kanske skulle man kunna jämföra dessa tankar om företagskultur med den skoldebatt som förs i dagens Sverige. Skolans ledare, Björklund, anser jag har valt ledarskapsmodell nr 2. En modell där människor inom området känner sig nedvärderade och ger upp hoppet om en förändring. Kanske kommer förändringen men då står man på fel sida… Individerna i dagens samhälle saknar ofta solidaritet. Därmed finns det heller ingen enad front inom skolväsendet som kommer till tals i den allmänna debatten. Avsaknaden av solidaritet skapar en schism i lärarsverige där snart alla står handfallna och väntar på frälsning eller undergång.
Hade jag varit minister hade jag satsat på ledarskap nr 1. Att som ledare för ett område systematiskt nedvärdera insatserna som görs och aldrig tala om deras förtjänster, skapar utrymme för medias snedvridna bild att råda. Var är det enade student/lärar/forskar - samhället nu när vi behöver det?
En annan aspekt av samma fråga:
Då jag sitter i LUTs - ledningsgrupp som studeranderepresentant har jag nu tillfället att iaktta ledarskap i en underskottssituation på mycket nära håll. I bästa fall lyckas ledningen, med underskott som drivkraft, skapa en solidarisk kultur här på MAH. En kultur som präglas av förståelse mellan ledning och anställda, men även mellan anställda och studenter.
Vad anser du, hur är kulturen mellan individer på LUT?